Fatburparken på Södermalm. Foto: Jakob Ericsson

Malaria var tidigare en fruktad sjukdom på Södermalm. I sjön Fatburen, där Fatbursparken nu ligger, kläcktes massor av malariamyggor varje sommar.  I dag finns varken sjön eller malaria kvar på Söder – men spårens finns kvar.

Historiskt var Fatbursparken fram till 1800-talet känd som sjön Fatburen. Här hämta söderbor dricksvatten och fiskade. Men när Södermalm under 1800-talet byggdes ut blev sjön allt mer förorenad. Under 1830-talet blev sjön känd som ‘’Döda Hafvet’’, när dödligheten i trakten blev allt mer uppenbar för allmänheten

Malaria är en av världens mest spridda sjukdomar. Det är en parasitsjukdom som sprids via myggor som kläcks i människors blod. Malaria orsakar illamående, diarré och hög feber. Lyckligtvis så har dödsfallen minskat och sjukdomen är inte lika utbredd i världen som den en gång var.  Men med klimatförändringar befarar forskare att malaria kan komma tillbaka till Sverige.

Professor Anna Färnert är forskare och expert på malaria på Karolinska sjukhuset. Hon  berättar att det unika med malariamyggor är att den övervintrar i Sverige.

– Malariaparasiten hibernerar i levern under vinterperioden och väcks till liv under sommarperioden vid en temperatur runt 15-30 grader, berättar Anna Färnert.

Fatbursparken. Foto: Jakob Ericsson

Det finns gott om historiska beskrivningar på att frossa ökade på Södermalm under tider när malariamyggor kläcktes i de delar av Fatbursjön som då ännu inte torkat upp. Men Anna Färnert påpekar att det också kan ha handlat om andra sjukdomar som liknar malaria.

– Bara för att det var en ökning av frossa under den perioden behöver det inte vara bara malaria., säger hon.

I dag sprids inte längre malaria vare sig på Södermalm eller i Sverige. Men människor kan smittas när de reser och det har hänt att smitta spridits genom blodtransfusion.  Men på Södermalm behöver man alltså inte lägre oro sig längre för att få malaria . I dag är Fatburssjön sedan länge uttorkat och där sjön förr låg ligger numera Fatbursparken. Det enda som vittnar om att det här en gång fanns en sjö och malariamyggor är spår av växande bladvass.

Text och bild: Jakob Ericsson.

Intervju: Anna Färnert